- Project Runeberg -  Clas Livijns dramatiska författarskap /
180

(1911) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Första inträdet.

Hildur (sysselsatt att pldcka bär).

Skall jag gå längre i den mörka skogen? Skall jag begifva
mig tillbaka till min faders hydda? Verlden är så stor — så
vacker — Huru nöjsamt att den skåda. Men har min fader
ej berättat mig, att i den finnas hiskeliga vargar, som slita sönder
oförfarna flickor, just som det speda lambet han bar hem. Förr
skärt likt det som segerfanan bär då blodbesprängt som frälsaren
på korset. Väl är han skön med törnet kring sin tinning, men
skönare Johannes är, som Jutar sig mot hans bröst och skådar i
hans öga. Hvar gång min far i skymningen mig för till templet,
der vi våra böner höja, kan jag ej vända mina ögon från den sköna
ynglingen. Så måste äfven den ungersven sett ut, som Karins
visa berättar om; men det var ju en engel. Hur lycklig var den
tid, då englarne på jorden röjde sig för trogna menniskor. Uti
min bön har ofta jag nedkallat den, hvilken skyddar mig; men
ej han kommer. Min fader säger, att de fly från oss för våra
synders skull. Men jag förrättar min bön hvar kväll och håller
hvarje fasta. Hvad har jag väl att förebrå mig då? Hur ljufligt
visade han icke sig för flickan i den visan Karin sjungit och
lärt mig! Månn jag glömt den! Låt mig se:

En gång gick det ut en ungersvän,

Han mötte en terna i skogen.

Hon helsade först och han igen,

Och strax var han så förtrogen.

Rosen blommar, glänser och dör,

Tiden ej min kärlek förstör.

Till ternan sade ynglingen så:

Hvart skall du, Jungfru nu ila?

Se aftonen nalkas, mörkret blå,

Vill du i skogen dig hvila?

Rosen o. s. v.

Och teman svarade svennen så:

Jag skall besöka vår kyrka,

Min styfmor nekar mig i den gå
Och Gudamoderen dyrka.

Rosen o. s. v.

Hvar afton jag mig till kyrkan stjäl,

Om prester jag der ej finner,

Så känner jag, att min bön likväl
Når Gud, fast rökverk ej brinner.

Rosen o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:40:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claslivijn/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free