Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Livijn fullbordade och utgaf, nämligen Der gestiefelte Kater
af Ludwig Tieck. Den utkom 1812 på Stenhammar och
Palmblads förlag i Uppsala under titeln Mästerkatten1.
Tiecks drama hade med stor framgång spelats i Berlin
år 1797 och utkom samma år. Det utgjordes af en litterär
satir mot den tyska publikens smak. Berlinpubliken satte
endast värde på Ifflands och Kotzebues sentimentalt moraliska
dramer. Inför denna publik spelas en gammal käringsaga
med en djärft äfventyrlig handling utan djupare mening och
osammanhängande genom de afbrott och satiriska tillägg,
med hvilka Tieck fullstoppat sitt stycke. Verkan af pjesen
pröfvas direkt på publiken, hvilken själf uppträder i stycket.
Redan innan förhänget gått upp, mumlar publiken öfver
poetens oerhörda djärfhet att spela en barnsaga. Parterren
ställer till oväsen och begär ett ordentligt stycke, en
familje-historia med sedliga och patriotiska sentenser. Författaren
måste fram för rampen och lugna den upprörda publiken,
men lugnet varar icke länge. Nya anmärkningar afbryta
styckets spelande. Då oron når sin höjdpunkt, framträder
Der Besänftiger, en person, som Tieck lånat ur Mozarts
”Trollflöjten”. Denne söker genom sitt klockspels ljufva
och lugnande toner blidka publiken. Denna förvirring stegras
ytterligare. I pausen mellan andra och tredje akten rådslå
författaren och maskinisten, om hvad som är att göra. Bland
skådespelarne utbryter uppror, och blott med svårighet spelas
stycket till slut. Bland andra scener förekommer också en,
i hvilken hofmannen och hofskalden disputera om styckets
förtjänster. Midt under alla dessa störande inflytanden spelas
så sagan om Katten i stöflarna, hvilken bortgifter sin herre,
den fattige bondsonen med konungens dotter, hvilken
naturligen medför sagornas traditionella halfva konungarike i
hemgift åt honom.
Tieck skämtar i detta stycke med allt; han gör narr
åt publiken, åt den konstnärliga illusionen, åt dramats sam-
1 Mästerkatten eller Katten i atö flor. Käringsaga i tre
akter med entreakt, prolog och epilog af Peter Lebrecht, (sic!) försvenskad
af Olof Mollbergsson, Stor- ceremoniemästare i sällskapet för det löjliga
m. m. Uppsala 1812. Hos Stenhammar och Palmblad. — Något manuskript
finnes icke bevaradt af denna öfversättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
