Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu den 14 december (H, III, 151) hade Livijn ej
erhållit något exemplar af Mästerkatten, hvilket han anser
sig behöfva, ”derest Troglodytema skulle vilja rusta sig emot
katten, som ändå gjort mig nog förargelse, särdeles, om han,
som jag förmodar, lupit bort med min Assessors-Fullmakt”.
Strax därefter underrättade emellertid Livijn ått han fått ett
exemplar af boken. Den 8 januari 1813 (H, III, 166) skref
han till Hammarsköld: ”Mästerkatten är vanställd af en
mängd tryckfel, hvaraf CancelU Råtet är det förargligaste.”
Livijn har i det hela lämnat en trogen öfversättning af
Tiecks lustiga satir. På ett par ställen har han dock gått
ifrån originalet och förkortat det. Så t. ex. har han på sidan
2 strukit en kvick karaktäristik af de Ifflandska
familjemål-ningarna, Som Tieck låter Schlosser Uttala. Äfven har han
gjort flera tillägg, i det han inflickat åtskilliga utfall mot
svenska förhållanden, hvarigenom pjesen således blifvit
förlagd till Sverige. Detta företag var naturligen svårt att
genomföra; och stycket har ingalunda vunnit på denna våldsamma
omtolkning, hvilken hufvudsakligen visar sig i lärda och
svårtydda allusioner. Bland dessa tillägg äro de väsentligaste:
Dedikationen, ställd ”Till Herr Cancelliråtet par Exellence”
(= Leopold); Leanders visa, i hvilken Wallin och Wallmark
angripes samt Slutstycket, en motsvarighet till dedikationen,
hvilket utgöres af ett bref till redaktören af Journalen for
litteratur och teater, P. A. Wallmark. Dessa utfall äro föga
kvicka, men tämligen plumpa. Dessutom har Livijn begagnat
sig af Hammarskölds anvisningar och upptagit åtskilliga
anspelningar på Cendrillon, den opera, hvilken väckt ett så
stort uppseende i Stockholm. Beskedliggörarens sång i 2
aktens slutscen är en parodi på Granbergs ”
Andebesvärj-ningen”.
Bland originalets personförteckning förekom en viss
Herr Bötticher, en kritiker, hvars smak Tieck skarpt gisslar.
Bak detta namn dolde sig en viss Bottiger, hvilken 1796
ut-gifvit ett arbete om Ifflands dramatiska verksamhet.1 I honom
hade således Tieck måttat mot en hufvudrepresentant för den
1 Bottigert Entwickelung des Ifflandiachen Spiels in vierzehn
Darstel-lungen auf dem Weimariachen Hofteater. im April monat 1796.
14. — Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
