Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ljustjärnor, Comitteer o. s. v. högre idéer föreställas. Sä
betecknas tvifvelsutan med de särskilda Comitteerna och
Akademierna, de hufvudsakligaste förändringame under den
i dessa trakter sä länga och kalla vinternatten; med
Ljus-släckningsbetjentema de häftiga vindkast, hvilka pläga föregå
början af Solens stigande på horizonten och med Ärkeljuset,
ganska säkert Månan, hvilken, ehuru i sig sjelf en aldeles
mörk kropp, genom sitt matta, lånade sken en tid, åtminstone
i egen inbillning, bibehåller ett liksom förstulet
verldsrege-mente, till dess vid dagens inbrott han aldeles måste
försvinna. Troligen är denna allegoriska efterpjes ganska
gammal, emedan den för Tungusema eljest så betydelsefulla
Markallsmyten endast i förbigående och obetydligt beröres.
Efter detta företal följer utkastet till dramat, som är af
följande innehåll:
Theatern föreställer en stor kyrka i götisk stil med ett
rymligt chor. I fonden på detta står på en upphöjning
Ärkeljuset med en dank i en blindlykta på hufvudet, omgifven
af hela Ljusstöpningscomitteen i vördnadsfull
ställning. Längre ned i choret sitta ledamöterna af
Ljus-tändningsakademien med hvar sin dank i en
blindlykta, som hänger dem vid näsan. Templet är endast
upplyst af det matta sken, som sprider sig från alla dessa
blindlyktor, samt från ett och annat ljus, som blifvit medbragt
af någon bland folkhopen, hvilken intager hela nedre delen
af Templet.
Ärkeljuset talar och förklarar att
ljustjämeord-ningsprojectet är färdigt. Det är stor möda att bilda ett ljus,
som ”i en kropp af talg en hopsnodd veke gömmer”. Det
är tjärnans sak att företaga denna bildningsprocess:
Blir veken ej nog stor, nog sammansnörd och skrumpen
Blir lågan icke jemn, ej måttad, klar och trumpen,
Ty trots fantasters rop, så, dock, ehvart man går,
Välgerningen af ljus, i medelmått består ...
Ledamöterna af Ljusstöpningscomitteen bocka sig vörd
nadsfullt och sekreteraren anmärker:
”Den satsen var solid och ta mig tusan! riktig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
