Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
före det trettionde året. Det år visserligen sant, att Livijn
äfven efter hemkomsten från krigen något sysslat med
dramatik ; men det är dock framför allt under tidigare år, som han
ifrigare arbetar därmed. Åren 1803—1806 är han sysselsatt
med flera olika planer. Han gör utkast till Gyritha,
fullbordar ”Torkel Knutsson”, ”Tentamen” och ”Hafsfrun”.
Därefter inträder en viss trötthet för de närmaste åren, men
1809—1813, då de förändrade förhållandena ånyo lifvat hans
hopp, framtager han gamla planer och uppgör nya: Han
vill öfversätta Shakespeare, fullbordar ”Mästerkatten”,
skrifver på ”Carl Algotsson”, ”Strömkarlen”, ”Visbur” och
”Hobergsgubben”. Efter hemkomsten ägnar han sig däremot
icke mycket åt dramatik; det blir romanerna som upptaga
den sparsamma tid han kan röfva från arbetet.
Denna omständighet, att hans dramatiska produktion
väsentligen tillhör hans tidigare år, måste naturligen tagas i
betraktande, om man vill fälla ett omdöme om denna art af hans
författarskap. Man får icke heller sätta fordringarna för högt
utan erinra sig, att den dramatiska konsten öfver hufvud stod
lågt i Sverige. Man måste jämföra Livijns försök med andra
samtidas. Gör man dessa restriktioner lider det intet tvifvel,
att Livijn, om han helt hängifvit sig åt saken och fullbordat
några flera af de planer han hade under arbete, skulle kunnat
göra en verklig insats i svensk dramatik. Han äger
visserligen knappast den borne dramatikerns gåfva att i verkligt
dramatisk handling för åskådarens ögon utveckla ämnet i en
följd, af scener, hvilka i ständig stegring upptorna sig öfver
hvarandra, tills handlingen är uttömd. I hvarje fall finna vi
icke denna egenskap i nämnvärd grad i något af hans
fullbordade dramer. Men hvilken annan svensk dramatiker från
seklets början kan nämnas, som förstått att bygga en handling!
Hans karaktärsteckning verkar icke heller genom
öfver-raskande djup. Men huru sällsynt i denna tids litteratur är
’det icke redan, att en författare kan hålla konturerna skarpa,
så att de förblifva konsekventa intill diktens ända. Den
egenskapen äger åtminstone Livijn. Man ser det tydligt i
de båda fullbordade operorna. Säkert saknade han också den
lyriska flykt och den flammande glöd, som en tragöd måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
