Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Mot döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io henning berger
maskerad, att jag aldrig ens nämner vid rätta namn
ort och ställe, där den drager fram, än mindre de
meddansandes verkliga namn.
Jag tänker efter, om det kunde vara något mera
att säga,- att minnas, innan jag fortsätter resan i min
järnvägsvagn ? — Nej.
Åjo, kanske.
Jag erinrar mig från de tidigaste gossåren en första
skrämsel. Som antytt, gjordes jag till kelgris, och,
ehuru född och uppfödd stockholmspojke, har jag
aldrig legat på en kälke eller stått på ett par skridskor
eller skidor. Jag har icke fått segla, ro, meta eller
lara mig simma. Jag gick alltid ensam, då jag ju ej
hade några skolkamrater.
Så även om sommaren, då mina bröder lågo på
sjön i kutter och kanot.
Min far ägde en villa på Djurgården, och den låg vid
lilla slätten bredvid en målarmästares — Wagner tror
jag, han hette — sommarnöje, ungefär där nu
Biologiska museets byggnad står. Det var ett mycket
stort hus med terrasser och verandor (jag tror pappa
hade köpt det av en antikvitetshandlare Hammer) i
två våningar och en platt takkonstruktion, ett slags
vind, med små tom — allt i trä, gula väggar, vita
staket och balustrader, svarta tak och spiror.
Grundfoten doldes av taggiga buskar.
Under en av innertrapporna var en garderob och
för den var jag rädd. Jag trodde att Döden bodde
i den.
Det kom sig av, att där hängde — gudarna vet;e
varför! — min fars gamla vapenrock, husardolman.
Vad det senare blev av den, vet jag icke. Men engång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
