- Project Runeberg -  John Claudius' äventyr : en rapsodi /
30

(1923) [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

io henning berger

snabba exekution. Ehuru jag icke betvivlade, att det
var en död, som på detta sätt behandlades, trängdes
tusen tankar om plats i mitt huvud — vad som föregått
slutet, min egen förtvivlade belägenhet, vilka männen
voro, var jag egentligen befann mig, om jag skulle
våga giva mig ’tillkänna, bedja om hjälp, hota med
revolvern, erbjuda pengar! Nu kom reaktionen efter
alla ansträngningarna, jag kände mig sjuk och matt,
[hopfallen som en trasa, hjärnan nekade fungera, och
mot min vilja uppgav jag ett rop eller rättare ett
oartikulerat rytande. — Effekten var ögonblicklig.

Missdådarna voro just i begrepp att avlägsna sig.
Den yngsta hade böjt sig ned efter lyktan, den andra,
han med korpmustaschen, var vänd rakt emot mig.
Vid ljudet av min stämma foro båda samman som
hade någon slagit dem i knävecken, och därpå stodo
de orörliga i en sorts förstening av skräck. De kunde
icke se mig, och ljudförhållandena i klippdalen eller
bergpasset — eller vad jag skall kalla stället — voro
helt visst oberäkneliga. Men då ynglingen höjde lyktan,
föll en svag stråle på mitt ansikte tvärsöver
revolverpipan som blänkte i skenet. Jag hade satt mig upp,
stödjande kroppen på vänster arin — den högra var
utsträckt siktande med vapnet.

— Stå stilla! började jag med skälvande röst —
jag skjuter, om ni —

Längre hann jag icke. Det var endast den äldre
som såg mig, och för ett kort ögonblick stirrade han
mig in i ögonen. Hans blick uttryckte varken vildhet
eller mordlust, blott en omätlig förvåning. Hans arag,
som jag kunde uppfatta dem, voro regelbundna # och
av en viss aristokratisk linjeläggning, men momangen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claudius/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free