- Project Runeberg -  John Claudius' äventyr : en rapsodi /
35

(1923) [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jolin claudius’ Äventyr

17

som vattenfall, det dånade och blixtrade och’ stugan
måtte ha varit med järnkrampor fästad på klippgrund,
då den ej sopades bort under de våldsamma stötar,
stormen gav den. Dörren hade intet lås, men en
vanlig hake och märla, dock tättslutande och starka.
Sedan jag stängt dörren och hängt lyktan på spiken,
ville jag sjunka ned på den breda plankbänken, och
såg i detsamma något lurvigt och svart under den.
Det var icke en hund, som jag; först trodde, utan en
stor raggig päls av svarta och vita getskinn, en riktig
simpel.och billig konduktörspäls, som stuckits in under
britsen. De två tillsammans, britsen och det enkla
plagget, föreföllo mig på engång som ytterligheterna
av komfort.

Nu tynade lyktan av igen. Jag undersökte hastigt
fickorna — allt fanns där och mer till. En liten bojk,
som jag först ej visste vad den var, men strax
en-inrade mig som ett föremål, tappat av en herre på
tåget — en herr Dahn eller Dolm, eller något
liknande — ett tunt cigarrettfodral och sist men bäst
ett litet paket choklad, den sorten man får i
järnvägs-automaterna och som jag väl köpt i ren distraktion.
Det var en deg alltsammans, men jag slukade den
med bitar av omslagspapperet, och det smakade
kungligt. Jag sväljde också de få klunkar konjak,
res-flaskan innehöll, såg på min klocka, som alltjämt stod,
och svepte så till sist in mig i den främmande pälsen.

Därpå sträckte jag ut mig raklång på bänken, och
nästan samtidigt slocknade lyktan och jag med den.
En blytung och drömlös dvala tog mig, under det
ovädrets alla makter rasade kring mitt bräckliga
tillflyktspalats på okänd ort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claudius/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free