Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Den vildrosröda villan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io henning berger
från en alp mitt i den stora marksluttningen. Bakom
mig funnos ett par mindre .sluttningar, som på andra
sidan vägen mellan ungskog och .småklippor nådde ett
lågland, badat i solljus och försvinnande i en halvt
blådisig horisont.
Jag spratt till. Då jag ,vände huvudet åt vänster
såg jag galgen med den hängde.
Men solen är en märkvärdig .skingrare av nattens
skräck. Repets offer såg i dagens ljus ut som en bättre
fågelskrämma, och galgen liknade en vägvisare. Jag
gick dit.
Och mycket riktigt: den hängde var en påklädd
halmfigur, men i naturlig storlek och ganska
propor-tionerligt gjord. Den bar en sliten soldatjacka av grovt,
blått tyg, röda byxor med svarta revärer och på
liu-• vudet — en stor halmboll med fastlagsmask till ansikte
— en gendarmmössa. På bröstet var fästad en
gråpapperslapp, som regnet genomblött. Men trots detta
kunde jag läsa på waldiska, präntat med rött bläck
och tryckbokstäver:
»Död åt gränsbevakningen.»
Nu slog det mig för första gången, att jag {måtte
befinna mig på själva gränsen ,av det lilla alplandet
Retznien och det något större och bördigare
Walden-bourg, en timme ungefär från Gental, Retzniens största
stad. Berget mitt framför mig, utför vars fot jag trillat
som ett nystan, var naturligtvis Bourgtal, om vilket
man sagt, att från dess snötinnar kunde en stenbock
hoppa in i fem olika alpland. Galgen här var helt
enkelt ett gränsmärke — Waldenbourgs — de sneda
ränderna visade landets färger, svart och gult. Och
därnere, på icke tio meters avstånd på första lågplatån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
