Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Den vildrosröda villan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io henning berger
ett kortklippt, vitt skägg, och var iklädd en
dubbel-knäppt grå kavaj med gröna kantband och
horn-knappar, kragstövlar och ett läderbälte om livet. Han
liknade en jägmästare. Mittpå gården stannade han
och vinkade. Jag gick fram.
Innan jag hunnit lyfta min mössa, sade han på tyska:
— Det är bra, jag vet, ni är den som vill ha mat
och skulle hälsa från — från — hm! — från
— Nina, ifyllde jag.
— Ja visst från Nina — hm!
Han mönstrade mig skarpt med sammandragna
ögonbryn, och jag såg, att hans pupiller voro gröngrå,
så att säga stämmande med kavajen.
— Det är bra, upprepade han, till sist flyttande
blicken, var god och följ mig.
Därpå svängde han runt och gick före mig.
Då jag närmade mig villan, såg jag, att den var
betydligt större än min fars, ehuru proportionerna voro
så väl avvägda, att den på avstånd verkade mindre.
Terrängen var också sådan att den låg på en sluttning
mot baksidan, vilken var en park. Vi gingo icke upp till
huvudportalen utan fortsatte förbi åt högra flygeln.
Här var en mindre ingång, men även den försedd med
en terrassveranda och vita pelare och staket. Min
ledsagare stannade och höll öppen en svart halvdörr.
— Var så god, sade han.
Jag bockade lätt och steg uppför de få stegen, kom
in i en liten hall med vita väggar och röda dörrar till
tre sidor, röda pinnsoffor av trä mellan dörrarna,
och i hörnen konsoler med stora krukor i röd glasyr,
från vilka sinå lustiga träd med röda bär sköto upp.
Golvet såg ut som ett schackbräde med röda och vita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
