Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Den vildrosröda villan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io henning berger
grenskuggor på skarsnö en blå och frostig
vintermorgon.
Jag måtte ha gjort en besynnerlig figur i min;
sjaskiga toalett i detta rika rum. Jag vände mig till
den gamle och uttalade tanken.
Han log stelt, som hade han haft gikt i
mungiporna, och mumlade en lika stel och giktfylld
artighet — något sådant som:
— Gör ingenting, man ser så mycket under ett långt
liv, kläderna göra icke mannen ...
— Var god och sitt, tillade han, och håll tilL godo!
Jag kan icke göra sällskap utan lämnar er —
Han kastade en blick kring salen och lät den en
sekund dröja vid ett stort hörnskåp, i vars höga dörr
det satt en liten förgylld nyckel.
— Var god, fortsatte han, och ät och drick — en
tjänare kommer strax och jag — jag —
Här avbröt han på nytt, gick fram till skåpet,
tryckte prövande på dörren, vred om nyckeln ännu ett
slag, tog ut den och stoppade den i fickan.
— Ett slarv, stort slarv, sade han och himlade
underligt, halvt förläget, med ögonen. — Tjänarna — hm —
nuförtiden...
— Alltså, återtog han och harklade sig ett par gånger
med handen för munnen, alltså — ja, vad var det nu
egentligen? — jo, jag kommer tillbaka om en timme.
Till dess — ta det lugnt — hm. Mahlzeit!
Han gjorde en kort militärisk bugning med klackarna
ihop och gick ut. Jag hörde stegen snedda stengolvet i
hallen och en dorr slås igen.
— Trodde han jag ville stjäla silvret? tänkte jag och
sneglade bort till hörnskåpet. — Men sak samma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
