Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Den vildrosröda villan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jolin claudius’ Äventyr
17
livré presenterade på ett guldfat en rad små
lammkotletter tillagade på österrikiskt sätt med de läckra gulbruna
ytorna halvt dolda i tomatens såsmantel, tvingades
jag över till en originalavtappnings rubinblod för att
kunna hålla mig upprätt. Och fyllningens obeskrivliga
smak av hönsfärs, av tryffel, av tunga och parmesan,
gav mig dödsstöten. För att icke somna vid bordet
reste jag mig från en peche à la Melba och
vinkade bort rödhåringen. Jag hoppades nu endast att
gubben eller ännu hellre den svartögda Nina skulle
infinna sig till mockan och de extra Nestorcigarrettema,
som redan väntade på ett litet serveringsbord och
spridde var sin lovande arom. Det stod nämligen två
små blombladstunna koppar på den massiva brickan,
och betjänten hade icke dukat av.
Fem minuter gingo. Jag gick gäspande fram och
tillbaka i den avlånga salen, kämpande mot impulsen
att sjunka ned i en soffa. Genom, fönstret syntes blott
ett virrvarr av stammar och valv över valv — då jag*
såg uppåt — i grönt, rött och gult. Ett par nakna
statyer tycktes frysa därute, och ett litet kärlekstempel
stod hopplöst tomt, långt bort. Jag började vandringen
på nytt.
Minuterna gingo, och till sist måste jag sätta mig.
Det var i en stor empirsoffa på kortväggen, mittemot
hörnskåpet. Jag kunde se mig själv i den blanka
mahognyspegeln, och hur jag försvann i soffans djupa
famn.
Ett ögonblick tänkte jag resa mig och gå ut i hallen,
söka någon, kalla, ringa. Besynnerligt att salen låg så
avstängd, inga andra dörrar förde till den. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
