Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äventyret börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u8 " henning berger
Boy log ännu soligare.
— Det har ju alltsammans legat här och väntat över
en månad! utropade han.
Jag mumlade något och lät mig klädas på viljelöst.
Alla plaggen passade mig, som om de sytts efter mått.
Endast skorna voro en hårsmån för trånga.
Då Bob knutit skobandens rosetter, sköt han ett
litet väggdraperi åt sidan och fällde ned i lutande
vinkel en spegel med optiskt glas.
— Rakning, sade han, och inpassade en länstol
under spegeln.
Jag sjönk ned och tvålades in, barberades,
friserades, champonerades, ondulerades och manikurerades
som betjänad av ett halvt dussin experter. Jag hade
aldrig drömt om, att det fanns sådana tjänare.
Han fann därefter bakom en annan liten gardin (i
parentes sagt, det var otroligt vad mycket som i
denna villa doldes av portiärer!) en vägglåda,
innehållande en massa av halsdukar. Och han knöt en
vit, som en artist från Libby, kring en hög -krage
med just mitt nummer. — Detta herrum utan ägare
var i och för sig ett förtrollat slott.
Den vita västen med safirknappar satt som gjuten.
Fracken stramade obetydligt i armhålorna, men det
kunde icke märkas, och Boy stack äntligen en stor vit
gardenia i vänstra slagets knapphål. Därpå fuktade
han en battistnäsduk med ett par droppar av Cotys
ambré antique, och räckte mig den, kokett
balanserande på tåspetsarna. — Jag lade märke till, att
näsduken var monogramlös.
I detsamma slog i ett ytterrum en klocka åtta lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
