Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Staden Gental
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u8
" henning berger
Han tog ur en innerficka ett litet kuvert —
vildros-rött som villan bakom oss — och räckte mig.
— Och så bara två ord till: gå, res, far, och bry
er aldrig, aldrig om att vidare grubbla över dessa
dagars, vad skall jag säga — villfarelser. Nu säger
jag av mig själv och utan någon order: vägen till
Langen var den ni kom på, men närmare här — den
stora allén bakom staketet — går vägen till Gental.
Han ville vända, men jag grep hans arm.
— Ett ord, sade jag.
Nu sprutade ögonen gallgrönt igen.
I uppretad ton framstötte jag:
— Jag skall nog själv övertänka, vad som senare
passar mig — passar mig, förstår ni! — att göra.
Hör blott en gång för alla, att ni och edra grevinnor
och höga herrskap totalt misstagit sig i avseende på
min ställning. Jag behöver inga pengar, jag är
oberoende och gör därför, vad jag vill. (Här blev jag ännu
mer uppretad och stampade i terrassgolvet.) Vad satan
jag vill — begrip det! Och jag har aldrig ännu
lämnat något logi, hur dåligt det än varit, utan att
ge dricksslantar till lakejerna, till drängarna,
legohjonen, slavarna, de må heta och tituleras vad som
helst! — Ja (skrek jag, och nu såg jag rött), jag
struntar i era karamellhus och kasperriken, jag är
svensk, förstår du, gubbe, från Sverige, som du
väl tror ligga uppe i månen, och här har du
betalningen för snygg gästfrihet — var så god — — —
Nu visste jag inte riktigt, vad jag sade och gjorde,
jag var ej mig själv. Som redan anfört, höll jag ett
par guldmynt i beredskap — dem slog jag i golvet,
så de studsade klingande upp mot väggen, som när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
