- Project Runeberg -  John Claudius' äventyr : en rapsodi /
115

(1923) [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Staden Gental

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

John claudius’ Äventyr • 93

övergiven. En gammal tanke kom igen: du tillhör
icke detta århundrade, du borde ha levat i romantikens
tid, där dina drömmar så ofta varit hemma. Jag såg
på det lilla brevet, inandades skogsdofterna och kände
Ninas andedräkt flämta efter det häftiga loppet i
parken. Det susade över mitt huvud, ett stort, ensligt
brus som från en våg, höstens ilande skyar strödde
snabba skuggor mellan trädpelarna, invid vars fötter
mossan var smaragdgrön. Nina, höstens morgonbarn,
stod ju där vid en stam, med uppskörtad kjol och
lysande svarta ögon. Jag behövde bara sträcka ut
handen och draga henne in till mig i skogshyddan —
regnet spelade, dagrarna blevo grönare, du svarta
Nina, jag kysser din röda mun...

Men med ens var det icke längre någon förtrollning,
det drog kallt mellan timret, och det var grått och
vått i snåren, jag satt nedstänkt och ensam med det
innehållslösa brevet, fläckat av landsvägssmuts, i
handen, och lyssnade efter ett taktfast bullerljud, som
hastigt närmade sig. Någon — nej, några kommo
ridande, i skarpt trav, ja, det var två, två ryttare och
två hästar, ibland stötte hovarna på engång i
marken för att sedan åter halka ur rytmen utan att
likväl förlora tempot. Nu saktade de, föllo undan, jag
var färdig att gå ut och göra några frågor, om ej i
detsamma en röst ropat några ord som fullkomligt
väckte mig ur alla drömmerier. De ridande hade
stannat alldeles utanför stockhögen, jag hörde hästarnas
flåsande och gnäggningar och så stämman:

— Stanna här — jag rider en bit till, det är
omöjligt att han kunnat hinna längre. Han har säkert gått
genom parken till Langen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claudius/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free