Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Krogen »Sårfebern»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIONDE KAPITLET.
Krogen »Sårlebern».
Då jag sagt, att mitt rum vette åt solsidan, är det en
egendomlig nyck, som format orden, ty symboliskt låg
kammaren mot livets skuggsida. Den hängde under
takåsen som ett svalbo, och en strimma sol sken aldrig
dit in. Under gapade en gårdsbrunn, svart, djup,
stinkande, och från väggarnas fönster stego eder och
förbannelser, gråt och klagan. Jag skall icke uppehålla
mig vid allt det elände, jag lärde känna på ett par
veckor — det kan ej skildras.
Under fjorton dagar bodde jag hos fru Michel som
»resande». Vad jag tog mig för, varifrån jag kom, vad
jag hette och vad jag ville, sporde ingen. Hon hade
några andra logerare, vilka kommo och gingo liksom
jag, men vi talade ej med och hälsade ej på varandra.
Jag har aldrig sett något så indifferent, så litet nyfiket,
så ogenerat som detta hus.
Jag hade köpt i en källarbutik bland avlagda kläder
ett slags bluskostym och några grova skjortor. Även
en kaskett, som mycket brukades i kvarteret; hade
jag lagt mig till med och ett par bastanta snörkängor
samt en påk med knöligt handtag. Tvål och vatten
kunde jag ej avvara, men jag lät hår, skägg och
mustascher växa. Och lyxen i takkammaren utgjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
