Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Krogen »Sårfebern»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 henning berger
där med ett ord jag kanske kunde fà höra litet om
honom — om — om hans planer, menar jag...
Det var min avsikt att om möjligt få en förklaring
på mordet i expressen. För mig själv — privat och
personligt. De höga herrskapen i Villa Waldenbourg
fingo reda ut sin intrigs trådar bäst de gitte. Jag hade
läst igenom biljetten från Nina till dess den var i
smulor, och icke ens den höll längre mitt intresse
fånget. Hennes bild hade börjat upplösas liksom
brevpapperet, och Yanka kom jag ihåg som en grinande
mård. Men — ändå! Man hade litet för ovärdigt
handskats med min person, och så, och så, ja, och så var
det något annat, något rent egoistiskt: jag var rädd
att engång till bli lämnad utan intresse. Ty då var
jag färdig och hade kanske inte ens mod att avbryta
den misslyckade seans, i vilken jag var det dåliga
mediet!
Benny stampade fötter.
— De fi-fina ställena, huttrade han, känner jag inte
annat än utanpå, han gick var som helst: i Hotell
Osborne, hos Mucks och i Biljardpalatset. Men i
»Sår-febern» hade han kamraterna nerifrån, vi, oss.
Trots det osmakliga namnet ville jag dit. Jag såg
på Bennys tunna gestalt, vars skuldror började sticka
upp som skelettblad. Också jag frös.
— Är det långt? sade jag.
— Långt? Nej, om vi ta passagen till viadukten,
är du där på fem minuter.
Och vi satte oss i hastig rörelse genom nätet av
små mörka gränder, tvärlinjerade av ett och annat
avenystråk, vars tomter voro endast till hälften
utstakade och bebyggda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
