Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. En flaska mjölk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 henning berger
Benny drog mig trots mina protester ända ned i
vrån vid det rysliga instrumentet, som nu vrålade ur sig
en amerikansk marsch.
— Det var med avsikt, skrek han mig in i örat, både
därför att ingen hör oss och också för något annat...
Nu förklarade han »tecknet».
Om någon kastade innehållet av ett glas på golvet,
så lät man denna gest gå vidare från bord till bord
ända fram till disken. För den oinvigde såg detta alls
icke märkvärdigt ut: det behövdes blott några droppar,
somliga slogo ut en bottenskvätt, andra blåste av
randskummet, man kunde låtsas stjälpa en mugg, och så
vidare. — Men detta tecken betydde, att en
ovälkommen, en spion, en förrädare, eller en nyfiken,
fanns i lokalen. Då tecknet nått fram till värden, höjde
denne ett glas, liksom skålande ut i luften, och skålen
besvarades genast på samma sätt av den ursprunglige
angivaren, som därvid förde sitt glas i den riktning,
han menade att faran lurade. Detta var 110g. Inom
några sekunder hade man upptäckt det främmande
ansiktet.
— Det måste ha skett bakom min rygg, slutade
Benny, för annars hade jag märkt det.
Jag beskrev på nytt Dohms utseende, denna gång
givande sådana detaljer som skalligheten vid
tinningarna och huru dessa voro utstående och med den
femliknande åderristningen, händernas mattgula knogar
och blå åderstreck, det stora huvudet, det fyrkantiga
skägget — allt, till och med namnet, A. Dohm.
Men han skakade på huvudet: nej, en sån figur
skulle han nog minnas, den fanns icke.
Jag förvirrades, ty jag hade ju ej själv kunnat upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
