Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. En flaska mjölk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 165
— Har clu en tändsticka?
Nej, det hade jag icke. Sen mitt lyxfodral hamnat
hos Nathan, hade jag ännu icke lärt mig att stoppa
svavelstickor i västfickorna, som de verkliga arbetarna
gjorde — och gjorde gratis, i det de fyllde förrådet
från krogdiskarnas tändstickshållare.
Benny teg.
Vid tanken att han kanske ville övergiva mig
fattades jag av skräck och grep honom häftigt i armen.
Han ryckte till som stucken.
Då kom jag ihåg, att han trodde sig vara ensam
i mörkret med en mördare, och jag förstod på engång
två saker. Dels att han nu flytt med mig för att rädda
sitt eget skinn undan en brydsam situation, och dels
att vad mannen än för övrigt var — mördare var
han icke.
— Låt oss komma ut, Benny, sade jag, du skall
aldrig ångra denna natt.
— Hoppas det... mumlade han till svar.
Vi gingo nu försiktigt framåt, och efter några steg
uppgav han ett dämpat glädjerop.
— Känner du blåsten, viskade han, nå, jag visste
nog, att jag ej räknat fel — omkring fyrahundra
språng med vår takt.
Kalla fläktar slogo oss verkligen till mötes, och
jag hörde ett brus som från ett kvarnhjul.
— Det är en hjulbåt eller- mudderpråm eller något
annat fanstyg, förklarade Benny, som också lyssnat
— vi äro nu under en brokaj. Tur att vattnet är så
lågt — vid våröversvämningarna kilar här bara
vattenråttor på fyra ben.
Häntydningen till benantalet, vilken kunde tyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
