Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Pesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 henning berger
hetsfulla i vår viktigaste, men minst kända organism,
hjärnan.
Efter natten i flodkrogen räknade jag Benny som
ett hjälpande och pålitligt verktyg. Jag hade så
småningom satt honom in i allt vad som hänt mig, de
faktiska omständigheterna på tåget, mina
självmordsplaner (som Benny tillskrev helt andra orsaker än de
verkliga), äventyret i villan, och så vidare. Det enda
jag tegat med var, vem jag var. Det föreföll mig
troligt, att jag skulle framstå i så att säga »ärligare»
dager, paradoxalt nog, om min nye förbundsbroder
trodde mig vara en första klassens tjuv hellre än den
rike herr Claudius junior. Det förra var mer att lita
På...
Emellertid hade jag velat bevisa min oskuld som
mördare och därtill värva en hand för den eventuella
avslöjningen, jag hoppades kunna åstadkomma i
expressmysteriet, och jag trodde mig ha vunnit den
dubbla avsikten.
Vad beträffar notisboken, lovade Benny att
sammanföra mig med en figur vid namn Solschinsky,
som också bodde vid Gamla Isaksgatan och som
ansågs vara en särdeles klyftig herre samt därtill
tystlåten. — En tjuvgömmare, antog jag.
Penningspörsmålet, slutligen, löstes, ehuru på ett
synnerligen otillfredsställande och dyrbart sätt. Min
pantsedel belånades nämligen hos denne Solschinsky
av Benny mot halva värdet. Med andra ord, jag fick
hundra kronor.
— Och, sade Benny, den där lappen är värd
åtminstone tjugufem, när du vill sälja den.
Att jag skulle vilja återlösa det hela, kunde ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
