Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Pesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 175
min förra värdinna, den alltid som av slag, sprit och
gråt rödbrusiga fru Michel, kallade mig — sedan
hon hört uttrycket av Benny — herr Aktör, liksom
man säger herr Andersson. Och Bennys väninna, som
föreställde skjortsömmerska och som jag nästan aldrig
såg, mumlade till hälsning, då vi möttes i bakhusets
mörka trappor:
— Godafton, lilla aktör.
Nu sade den gamle juden långsamt:
— Välkommen, aktör. Sitt ned.
Han började prata med Benny, ivrigt och nästan
stojande, men jag märkte, att han noga granskade
mig, iakttog mitt minspel och mönstrade min dräkt.
Jag visste att Benny satt honom in i en del av
vad som hänt mig, förespeglat honom en kommande
förtjänst, samt vid transaktionen med pantkvittot låtit
honom förstå, att jag var en »hög kamrat, som icke
befattade mig med gränsloppning men låg ute efter
blankt skrot».
När Solschinsky vände sig till mig med en
inledande fråga, märkte jag emellertid att han ej låtit
sig dupera av vare sig Bennys prat eller min maskering.
Han sade nämligen på tyska och artigt som till en
kund ur högre samhällskretsar:
— Varmed kan jag vara till er tjänst?
Jag blev förvirrad och Benny mulnade.
— Låt oss tala waldiska, svarade jag, det vore
orätt mot min kamrat annars, som jag litar på.
Gubben nickade småleende.
— Det är riktigt, ni kan lita på honom.
Betoningen på ni och honom fick mig att också
småle, mot min vilja. Jag vände mig till Benny:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
