Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Pesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 183
Gubben såg missnöjd på oss, tvekade ett
ögonblick, men gick därefter motvilligt och öppnade.
Dörren uppläts emellertid blott till en fjärdedel,
och han ställde sig så, att ryggen dolde springan. Vi
hörde en klagande barnröst, halvt i gråt- och
höst-hackningar.
— Det är hans dotterdotter, mumlade Benny.
Solschinsky tog ett par steg baklänges och drog
in en tio—tolvårig flicka, vars ansikte var
överströmmat av tårar, vilka hade plöjt vita fåror i hennes
smutsiga kinder.
— Vad säger du? sade han och ruskade henne
vänligt, tala ordentligt, Rachel.
— Uh, tjöt barnet, huhuuh — pesten — det är
pesten —
— Pesten? Vilken pest? stammade Sol.
Flickan hackade fram:
— Pe—pesten — ma—mamma säger det — och
jag skulle gå ti—till dig, morfar...
Hennes snyftningar övergingo på nytt i gråt.
Jag tänkte ej på orden men blev bestört över
Bennys utseende. Hans ansikte var vitt som mjöl.
— Pesten! ropade han, var satan har ungen fått
det ifrån? Fråga henne, onkel! Jag har känt mig
sjuk hela veckan.
Vad han nu uttalade, kom även mig att lystra.
Jag hade haft malariasymtom länge.
Rachel snyftade:
— De dö, alla dö, de falla på gatan, och polisen
kommer, och vagnarna, som ringa, och alla springa
ur huset, alla skrika och gråta, jag är rädd, och alla
säga: pesten, pesten, pesten — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
