Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. »Att sova...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 209
— Dohm! — Hej! — Dohm!
Kroppen rätades upp fjädersnabbt, och det gula
anletet stirrade på mig. Jag skyndade fram,
balanserande med armarna som en lindansare, så fort att
själva farten höll mig uppe.
— Dohm, skrek jag under det jag sprang, vänta,
Dohm! Det är viktigt — hör! Det är inte farligt!
Ett ögonblick såg det ut, som om han tvekade.
Men då han såg mig så hastigt närma mig, for det
över dragen uttrycket av oförklarlig fasa, och med
ens uppgav han ett oredigt skrik, vände och flydde
med otrolig behändighet och snabbhet längs de
vind-lande rörpassagerna. Innan jag hunnit hoppa ned,
var han långt borta, och ehuru jag nu sprang
dubbelt så fort på marken som på trumman, kunde jag
ej hinna honom. Jag stötte oupphörligt emot nya
rördelar, som lågo på tvären, vecklade in mig i
blindgränder och återvändspass, snubblade över spakar
och trossar, samt kom på snedden alltmera ifrån den
flyende Dohm. I själva verket följde vi var sin
triangelsida från samma vinkelhörn, det såg jag senare vid en
överblick av upplaget, som endast skenbart var ett
kaos.
Men jag kände ej kartan, den var för mig en
irrgång, varemot denne Dohm tycktes hemmastadd i
labyrinten, som om han själv byggt den. Efter endast
ett par minuter var han försvunnen — på ett visst
avstånd kunde han för resten mycket väl ha lagt sig
ned och krupit genom rören. Att leta var fåfängt.
Var detta en slump, en tillfällighet?
Jag var frestad att säga nej.
Men å andra sidan: jag hade legat och sovit minst
14. — Berger, John Claudius’ äventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
