Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Boy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 229
lägga returbiten, men jag kunde icke, tvärtom måste
jag vila några sekunder, stödd mot min tjocka käpp.
— Törstig blir man också, knorrade Benny.
Han tog fram en liten plunta och bjöd mig, men
jag förmådde ej svälja det spritdoftande innehållet.
Själv tog han ett par försvarliga klunkar. — Jag
vill här i parentes anmärka att jag sedan en tid icke
kände törst.
Nu gingo vi närmare en timme, varefter Benny
förklarade, att vi skulle invänta en vagn, som han
visste denna natt var ute i gränsloppningsärenden och
för resten kördes av den bonde, vilken »ägde» de
stackars hundar, jag sett misshandlas i »Sårfebern».
Jag frågade, om det var säkert, att den smugglande
gendarm, jag benämnde Korpmustaschen, icke var med
på vagnen eller kunde tänkas senare tillstöta. — En
sak, jag ansåg i hög grad onödig, för att använda ett
lindrigt uttryck.
Benny var, som jag förut framhållit, en blandning
av ärlighet och skurkaktighet — en fallfrukt från
kunskapens träd på gott och ont, dömd till förtidig
förruttnelse. Om jag, och mina likar, är så mycket bättre,
lämnar jag därhän, alltnog, även vid detta tillfälle
svarade han uppriktigt, kanske med skälmens sinne
för ärlighet mot kamraten.
Han sade:
— Jag törs icke svärja på saken, aktör! Det hade
varit så dåligt med allt jobbet hela hösten, att
Getpälsen, trots han nu på sista tiden vacklat hit och
dit, kanske blivit tvungen att sjunga igen. Du förstår
— tjuta med oss...
Detta syntes mig betänkligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
