- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
14

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Varför icke lika gärna en hel hönsgård?
sade han försmädligt.

— Bara för en halv dag, urskuldade hon
sig. Hitkomna för en timme sedan och
borta i afton. Det kan man väl stå ut med,
tycker jag! Och på ett förståndigt sätt, för
att han bättre skulle smälta tuggan, göt hon
tre droppar humor på den: — Jag önskar du
kunde ha sett dem, då de kommo tågande,
arm i arm, under en urgammal paraply,
rul-tande som den kära gamla tiden och
uppspelta som årsgamla påskharar. I rent
övermod ha de knäppt far på näsan, tänk dig det!
För närvarande kivas de tappert i köket.
Naturligtvis i all vänlighet.

Hon fick honom verkligen att småle. Icke
över tavlans humor, enär han som
viljemän-niska besatt ringa mottaglighet för humor,
utan över dess vänlighet. Ty sju barnaår
lyste honom till mötes ur deras skrynklor.
— Om bara icke häxfastern hade en sådan
avskyvärd tunga, invände han medgörligt, till
hälften omvänd. När jag hör henne tala,
förefaller det mig alltid, som hade hon plockat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free