- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
41

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Du hör, tycks det, också till de många, för
vilka det blott behövs ett par tegelröda kinder,
för att de förälskade skola vända ut och in på
ögonen, som en höna inför en tordyvel. Efter
det inre värdet, efter dygden frågar
naturligtvis ingen.

Nu brusade Conrad upp. — Och du, inföll
han, du hör också till de många, som tro att
en kvinnas dygd bevisas genom en tjock
hals.

Den våldsamma skrattsalva, som följde på
detta uttalande, och fasterns fuktiga ögon, lät
honom inse, att han träffat djupare än han
avsett, och han skulle gärna tagit tillbaka
de grymma orden. Han hade verkligen icke
tänkt på, att fastern själv hade en tjock hals,
och nu gjorde honom hans utfall bittert ont.
Ivrigt sökte han efter ett medel att åter göra
henne god. Under tiden hade hon plockat
fram sin näsduk och under det hon torkade
sig i ögonen, stammade hon: — Tyst då,
Conrad, tyst. Det fanns en tid, då du icke fann
mig så ful, trots min hals.

— Den tiden är ännu på länge icke förbi,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free