- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
61

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller har du kanhända något mera att
anmärka?

Nu började även hos honom harmen att
röra på sig. — Gott, genmälte han, eftersom
vi ändå en gång äro där, ja. Jag har nämligen
att anmärka, att det skulle vara mig kärare,
om du i andras närvaro ville tala till mig
mera städat. Det har jag att anmärka.

— I andras närvaro? Är det kanske mitt
fel, att man har lyckan att få skåda ditt
välsignade anlete, endast då det finns en kjol
i närheten?

— Far, brusade han upp med vild stämma,
farl Tänk dig för! Skymfa, skymfa låter jag
mig icke!

— Skymfa? Är det kanske icke
bokstavligen sanning? Har jag icke just nyss träffat
dig ensam i ett rum tillsammans med
bern-skan?

— Vad bocken vet, anförtror han åt geten,
undslapp det Conrad halvhögt.

— Vad var det? Vad menar du? Säg det
högt, om du vågar! Men du vågar väl ej, va?

— Jo, jag vågar. Jag menar, att »ensam i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 5 00:24:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free