- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
67

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

terrassen arbetade tjänstfolket med att röja
ut danssalen; där bredvid satt Cathri likgiltig
pä ett bord, i skuggan av en oleander och
gungade med fotterna. Hans tankar följde
dock icke hans ögon, de följde hans vrede,
så att han gång på gång knöt nävarna.
— Artillerilöjtnant kan man dock icke kalla
att vara misslyckad, brummade han mörkt.
Och efter en stund: — Vem vet, om icke
mången’ mor skulle vara glad, om hennes son
vore, vad jag är och såsom jag. Härunder stod
han fastvuxen vid fönstret, icke därför att han
ville stanna där, utan därför att han
någonstans måste vara och icke var mera
hemmastadd någon annanstans än här.

Under tiden gick fastern tungt nedför
trappan, i hatt och schal, med en läderväska i
handen.

— Så går jag då nu, kraxade hon, då hon
fick syn på honom. Är du nöjd nu?

Han behärskade sig. — Nej, jag är icke
nöjd. Tvärt om skulle det glädja mig, om du
stannade. Det var icke illa menat.

— Va falls, snöflingor på sommaren, gläfste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 24 20:30:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free