- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
71

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bart, att det aldrig fallit mig in. Det
förefaller mig över huvud taget, som jag lättare
skulle kunnat fördraga mycket, om ni städse
varit hos mig. Och då hon vid dessa ord
blev en smula röd, förtydligade han dem
brådskande: förlåt, jag menade icke på det viset.
Sedermera rodnade han emellertid mera än
hön.

— Och jag har heller icke alls uppfattat
det så, lugnade hon honom.

Därpå avstannade konversationen.

Anna närmade sig. — Benedikt ber om
nyckeln till stallet, sade hön likgiltigt,
hållande ut handen. Sedan hon mottagit nyckeln,
framkastade hon i förbigående anmärkningen:
— Ni gjorde dock bättre i att undvika att stå
så länge tillsammans. Det kunde falla i
ögonen.

— Än sen? inföll Conrad. Det vill säga,
förutsatt att det icke förargar Cathri.

— Mig? skrattade denna föraktfullt. Så
länge jag icke gör något ont, fäster jag mig
icke vid det, och icke heller ett dugg vid vad
folk pladdrar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free