Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men så uppför dig då städat, din dumma
gås, bannades Neuberskan. Hälsa då herr
Reber välkommen och för in honom i
trädgården och visa honom vägen.
Nu strålade Jucundes godmodiga ansikte i
hela dess bredd och hon gick före in i
trädgården, ständigt seende sig om, huruvida han
verkligen livslevande följde med. Och då allt
jämt nya tårar runno, torkade hon sig leende
med armen om mun och näsa.
— Ni får icke taga illa upp, herr Reber,
urskuldade hön sig, jag är bara ett alldeles
otroligt enfaldigt dumhuvud. Vill ni taga plats
i paviljongen eller i bersån, eller kanske där
borta i hörnet, under kastanjen? Härunder
schasade hon med handklappningar bort en
höna, som promenerade på ett bord.
Han valde den fria platsen i mitten, dit
skuggan från kastanjen ännu knappast nådde och
där han samtidigt hade »Påfågeln» framför
sig, där den från höjden skådade ned, som
en borg från en skans.
— Rött eller vitt? frågade Jucunde
lyck-salig. Rött, antar jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
