- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
101

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kände han sig fortfarande själv. —
Visserligen till nödvärn, i vredesmod, då skymfen
brände och såret frätte! — Och varför? Ja,
säg varför? Vad hade han då förbrutit? Om
bara någon enda människa kunde komma och
säga honom, vilken orätt han begått!

Hans ögon rullade och hans fingrar knötos
krampaktigt, under det han sände hotellet en
forskande blick. Med rynkade ögonbryn
stirrade han en stund frånvarande framför sig.

— Mördare! väste han omedvetet. Och som
berusad av den blodiga klangen upprepade
han ordet om och om igen, först med längre,
sedan med kortare uppehåll. Slutligen vid
sjätte gången löstes alla tankens fjättrar. Utan
betänkande stötte han nu med en glödande
önskan ned fadern i graven som med en dolk.

— Därpå suckade han lättad. Vilken befrielse!
Intet kiv, inga misshälligheter mera! Herre i
hus, på gård och på fält, ärad och aktad,
uppskattad och fruktad. Ingen, som vidare
skulle understå sig att giva honom en
tillrättavisning. Allt som föll honom in, kimde
hän befalla, och vad han befallde, skulle ske!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free