- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
104

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

teras öppna mun, så att hon icke en gång
genast kunde tacka honom. Och doktorn
tryckte oupphörligt hans hand: — Men
Conrad, Conrad, vad tänker du på? Detta kunna
vi ju omöjligt mottaga.

En ollonborre tumlade huvudstupa ned på
bordet, sprattlande för att vända sig rätt.
Sedan han för sitt samvetes skull, ehuru
motvilligt, dödat honom, knöto sig hans tankar åter
till det föregående. Egentligen, grubblade han,
var det i visst hänseende skada, att Cathri
gripit in. Han skulle annars fått veta, om
den gamle skulle kunnat förmå sig att slå till.
I och för sig, var det i alla fall en
duktig handling att uppträda så lugn och enkel
med denna överlägsna säkerhet gent emot den
rasande tyrannen, som var i stånd till allt,
medan syster och mor, vanmäktigt lipande,
overksamma tittade på. Och tonen, varmed
hön sagt det! Hennes röst över huvud taget!
Visserligen icke egentligen vad man kallar
en sympatisk röst, ehuru ju tonfallet klingade
vtterst behagligt för örat: hårt och kallt, som
när man drar en värja ur en sammetsslida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 5 00:24:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free