- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
114

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som vill gala, och sände snabbt ett gällt »kom
an bara» över till fienden, varpå det åter
hastigt dolde sig i hopen. Så framryckte de
båda trupperna småningom längs gångstigen
upp emot »Påfågeln».

Conrad triumferade, nöten innehöll
nämligen för honom en söt kärna. Hade han icke
i välmening avrått fadern från dansgillet? Och
vilken lön hade han skördat för sitt goda
råd? Gott och väl, nu må han ha det. Och
en demonisk önskan uppsteg i hans hjärta,
önskan att blod måtte flyta, den
misshandlade profetens önskan.

*



Då han genom den ödelagda och övergivna
trädgården, där spillror och matrester lågo
kringspridda, åter styrde kosan till sin plats,
kom Jucunde suckande emot honom och
kastade sig utmattad ned på en stol bredvid
honom. Hur hon såg ut! Illa tilltygad och
sönderriven, övergjuten av vin, med hängande
läppar, matta ögon och svetten droppande från
pannan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 7 07:15:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free