- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
120

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ljusa dagen sitta bredvid Jucunde, öppet för
hela världen?

Han rodnade. De sutto i själva verket som
i ett skyltfönster. Men fruktan för folk var
icke hans svaga sida. Efter ett ögonblicks
eftertanke flyttade han sig tvärt om något
närmare henne. Då strålade hon som en
sommarmorgon.

— Yad det gläder mig, andades hon fram,
gläder mig in i innersta själen, att ni icke
skäms för mig. Och varje förbigående gjorde
hennes blickar gladare.

Sedan sade hon intet mera, utan stödde
båda armbågarna mot bordet, lade huvudet i
händerna och såg honom oavvänt i ansiktet
med sina stora rådjursögon, för att grundligt
intill sista droppen njuta av håns närvaro.

Även han började känna sig hemmastadd
på platsen. Hans lemmar, ännu en smula
tunga av vinet, rätade ut sig, hans vilja
inslumrade, och den enfaldiga varelsen vid hans sida,
ur vars trogna hjärta kärleken flödade honom
till mötes i strömmar, varma som marssolens
sken, beredde honom, trots allt, välbehag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free