Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast i kanterna kvarlämnande en blixtrande
strålkrans. Därunder sutto de nu som under
en baldakin eller ett med färgad tyll dämpat
ljuskronesken, kort sagt, under något stort,
högt och ljuvt, vilket förenade och välsignade
dem. Hon dömde uppenbarligen icke Jucunde
så strängt som människorna, hön, solen.
Ett par dussin stora glänsande droppar föllo
ur molnet med stora mellanrum som genom
en sil. Fastän de ögonblickligen avdunstade,
så att de knappast nådde jorden, emottogos
de dock av samtliga dalens trastar med en
hänryckt symfoni. Med välbehag såg sig
Jucunde omkring: — Nu kan man snart slå.
— Herr Reber, ni tappar ju edra sporrar!
upplyste drängen, som i sällskap med
Neu-berskan städade.
Detta visade sig vara riktigt. Högra
sporren var borta, förmodligen avtrampad av
bönderna, den vänstra, snedvriden och till hälften
avriven, hängde lös på hälen. Conrad böjde
sig ned för att spänna av den fullständigt.
Men Jucunde förekom honom, i det att hon
som en vessla gled under bordet. Eller sna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
