- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
127

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Conrad teg begrundande. Det tycktes
honom, som hade han varit hemifrån i längsta
laget ocli att det under hans frånvaro måste
hava hänt en massa viktiga saker, om vilka
han önskade få upplysning. — Vet ni
händelsevis något om mor och hur hon har det?
Är hon fortfarande uppe i sin sängkammare?

— Man h’ar skickat henne till byn till
mormor, för att hon skulle komma ifrån affären,
där hön ändå endast hetsade upp sig och
var till hinders för andra. Bernskan, Calhri,
yrkade på det.

— Det var ett förståndigt infall av Cathri.
När det händer något förnuftigt, så är det
då sannerligen hon, som tillrått det.

Kusken skrattade instämmande. — Ja, det
är en säker en. Ja, i henne här en karl gått
förlorad. Skall jag också säga, vad hön givit
mig i uppdrag? Jag tar det icke på mitt
ansvar, jag säger helt enkelt det, som någon
ger mig i uppdrag att säga. Den ene säger
si, den andre så. Ni skall roa er och icke
komma hem för tidigt. Det reder sig lika
bra utan er, ja till och med bättre. Nu bor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 7 07:15:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free