- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
149

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ben, sedan han sänt en prövande blick ned
på ängen, för sig själv några obegripliga ord,
vilket hos honom uttryckte tillfredsställelse.
Conrad å sin sida måste medgiva, att faderns
fruktansvärda blickar höllo mönstergill
ordning.

Härvid gjorde sig hans samvete påmint.

— Josephine, befallde han, Josephine, var
snäll och gå till min far. Hälsa honom från
mig och säg, att det blir slagsmål i
danssalen i kväll, jag vet det alldeles säkert.

Josephine gick och kom tillbaka.

— Vad svarade han?

— Ingenting, bara fnyste till ett tag.

— Så gå en gång till, säg att jag
enträget ber honom att icke rycka på axlarna åt
min varning. Det är en överenskommen sak,
jag har själv hört det av waggingarna.

Åter igen gick Josephine och kom tillbaka.

— Det är bra, rapporterade hon, han hade
begripit det redan första gången. Man
behöver icke säga honom något två gånger, då
hån Gud ske lov varken är döv eller dum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free