- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
158

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tagit något, som liknade — hur skall jag
säga — fientliga förberedelser?

— Gud give, att de ville’ äta upp varandra!

— En människoätares bön!

Hon såg trotsigt på honom, skarpt och
klokt: — Ni har väl också många gånger till
himlen uppsänt böner, som icke stå i
Fader vår.

Han rodnade djupt och blev allvarlig och
fundersam.

— Ni kan gå nu, medgav han tankspritt.
Hon gick, men han var ickei belåten med
resultatet. Han hade velat göra henne matt med
tornen, och nu var han lurad. Hans
hemliga beräkning hade varit: böj henne, trumfa
över henne, så kommer hon att hava dig
kär. I dess ställe var hon nu oböjd, under
det att han, då han trots hennes envishet
med välbehag följde henne med ögonen,
märkte, att han höll henne kär. Men — det
var då säkert — en smula mindre pepprad
kunde hon utan skada få vara, till och med
betydligt mindre. Och de hårda, blekblå små
glasbollar, som tjänade henne till ögon, skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 7 07:15:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free