- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
171

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

enkelt som en gästgivare på landet, ja som
en fullfjädrad lantvärdshusvärd, ingenting
annat. Det andra, den ridderliga soldatrocken,
tog sig däremot ut som en tillfällig
förklädnad. En het, pinsam rodnad1 uppsteg på hans
kinder.

Nej, på »Påfågeln» i Herrlisdorf inför man
ingen finkänslig, väluppfostrad stadsfröken,
därtill var hon honom alldeles för god, för
dyrbar. Och då just i detsamma även
officerarna avlägsnade sig, tydde hans
sinnesstämning detta som en bekräftelse på hans
förnedring. En bonde var han, en bonde
förblev han, efter denna sanning gällde det att
foga sig. Och snabb som alltid i sitt beslut,
träffade han sitt val. — Det gör mig ont,
förklarade han, men jag måste helt och hållet
ägna mig åt att taga emot mina
waldis-hofare.

— I varje fall får du åtminstone
skyndsamt önska dem god afton, det faller väl
av sig själv, inföll systern hetsigt med höjd
röst.

. • . I |

Han skakade nekande på huvudet och’ av-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free