- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
191

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppvisning. Conrad, i spetsen för de sina,
gav dem under språngmarschen förmaningar
och förhållningsregler:

— Slå er alltid tillsammans flera om en
enda och sök avskilja honom och föra honom
ur hopen, aldrig var för sig på egen hand.
Vi komma ju icke såsom fiender utan som
överlägsna fredsstiftare och därtill kräves
endast ordning och besinning. Det, som ligger
på marken, får icke vidröras! Och framför
allt intet slag, som icke är absolut
nödvändigt.

När de passerade vedboden, grep
fanjunkaren i hemlighet efter en påk. Men Cathri
var över honom i feberaktig fart:

— Låt bli det där, förbjöd hon, hängande
sig fast vid hans arm, med förnuftets
auktoritet. »Påk i hastigt mod, åt djävulen ger
blod.»

Conrad vände sig om.

— Inga knölpåkar, förbjöd han strängt, är
du förryckt?

— Inga knölpåkar, ljöd det som en lösen.

— Först undan med far, befallde Conrad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free