- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
203

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tonfallet verkade på upphetsningen som
en orgelton på en söndersliten själ.

— Conrad, var god, manade åter igen
systern.

Conrad var skakad. — Leutolf, avgör du,
sade han dovt, du är den sårade.

Men Leutolf sköt avgörandet ifrån sig. —
Dig gällde hugget, dig tillhör domen.

Conrad överläde.

—- Välan, förkunnade han, jag påbjuder
fred, på det villkoret, att var och en klart
och tydligt säger efter dessa ord: »Den, som
slåss med kniv, är en feg skurk.» Nu kan ni
antaga det eller låta bli.

Waggingarna murrade, men kunde i alla
fall icke hitta någon giltig invändning. Och
då fruktan talade till dem på ett
överväldigande sätt, gingo de slutligen stillatigande
in på det skymfliga villkoret.

— Det blir ju lätt för var och en, som
vet sig vara oskyldig, att av hjärtat uttala
de nämnda orden, uppmuntrade talmannen.

Waldishofarna bildade nu en gata till
dörren, liksom hade de ställt upp sig till gatlopp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free