- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
213

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Åter bröt oviljan ut. Varthän han än vände
sig, hindrades han vänligt, omringades,
trycktes tillbaka.

Då störtade oförmodat fadern fram till
fönstret som ett vilt djur. — Ja, ja, ja, ja då,
vrålade han med åtbörder, som om han sloge
något ifrån sig.

Ett djupt, befriande andetag gick genom
leden, ty de upprörande händelserna hade
samlat alla familjens medlemmar.

Nu närmade sig Conrad fadern med fasta
steg: — Det är således din bestämda,
allvarliga vilja?

— Ja, ja, ja, upprepade den gamle retad,
skakande huvudet.

— Räck varandra händerna, hördes en röst
ur folkhopen.

— Låt gå, instämde Conrad, tag mig i
hand på det, och räckte fram sin hand.
Gubben spjärnade emot, som om han skulle sticka
handen i ett ormbo. Till slut förmådde han
sig emellertid därtill med ett häftigt ryck,
men stötte åter bort den erbjudna högra
handen, sedan han nätt och jämnt fattat den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free