- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
216

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig. — Du kan tacka Gud, att det avlupit som
det gjort, eller snarare bernskan, som
befallde fram täcken. Eljest kan det hända,
att det icke gått så lyckligt. Den, som
kastades ut genom fönstret, har icke lidit någon
skada, lyckligtvis sker det mången gång
dylika under; av de första, som foro utför
trappan, ligger däremot en under behandling.

Sedan sänkte han rösten. — Ett godartat
överarmsbrott, mumlade han otydligt med
snål tonvikt.

Conrad var icke på det klara med, om
han skulle lyckönska sig till »det godartade»
eller harmas över överarmsbrottet.

— Var ligger han? frågade han under tiden.

— Vi hava provisoriskt förbundit honom
där borta i ladan.

— Vem sköter honom?

— Lisbeth och Brigitte. Med dessa ord
avlägsnade sig doktorn i riktning mot porten
till huset.

Därefter blev det åter tyst, så tyst att
kyrkklockans timslag, som händelsevis ljöd,
verkade som en betydelsefull tilldragelse. Auto-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free