- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
218

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lyckönska honom till den uppnådda
maktställningen. — Således från och med nu
värd på »Påfågeln»! Jag önskar er hälsa
och ett långt liv och att det må er väl gå.

— Och jag en präktig fru i huset. — Och
jag tillåter mig också att hjärtligt gratulera
er. En mängd händer sträcktes fram, händer
av varje storlek och beskaffenhet, han visste
rakt icke, vem han härnäst skulle fatta tag
uti. Några skakade, andra tryckte och klämde
hans högra hand, några ryckte av glädje
hans skuldra nästan ur led, många åter lade
skyggt endast fingrarna på hans, avvaktande
ett besvarande av hälsningen från honom.
Men fanjunkaren pryglade honom av ren
hänförelse.

— Husbonde, logo uppasserskorna, halvt
rädda, halvt förtroliga och deras blickar bådo
om förlåtelse för det förgångna och om
överseende för framtiden.

Yad gjorde Conrad? Han omfamnade var
och en. Ja, sannerligen, han omfamnade dem.
Och skämdes icke och ångrade det ej.

Men Josephine kastade sig, just då hon stod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free