- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
228

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Avståndet mellan kägelbanan och terrassen
utgjorde högst trettio steg, men detta
vägstycke förekom honom nu lika översvallande
rikt, som på sin tid platsen mellan fronten
och brigadstaben, då överste Allegri kallat
fram honom för att berömma honom inför
samlad trupp.

— Cathri, sade han leende, blinkande åt
värdshusets tak, gissa nu, vem som sitter
på taket? Det är en med vita vingar och
en gyllne gördel, med en palmkvist i handen.
Jag tycker mig känna, hur han viftar med
vingarna. Känner icke du något? Jag
känner det.

Då nappade hon några gånger häftigt efter
hans små mustascher, vilket, efter vad han
antog, på hennes livliga sätt skulle betyda
en kyss. Men plötsligt hejdade hon honom
och såg honom hotfullt i ögonen:

— Men, kom väl ihåg, sade hon med
eftertryck, från och med nu kräver jag trohet.
Trohet utan undantag och utan inskränkning.
Jag är nämligen såsom en hummer; har jag
en gång släppt in någon i mitt hjärta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free