- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
233

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Och jag ? sade hon med klanglös stämma.
Jag är nu avsatt?

— Du har ju din doktor, tröstade han mitt
emellan skämt och allvar.

Och då hon ledsen och förebrående såg
honom i ögonen, som en frusen tiggare, åt
vilken en girigbuk i stället för en varm rock
givit en kopparslant, omfamnade han henne
ömt. — Var ingen barnunge, bannade han
henne. Egentligen hade han avsett något
alldeles särskilt kärleksfullt åt henne, något som
skulle varit balsam för hennes sjuka hjärta,
ty hon föreföll honom lika beklagansvärd
som på sin tid skolmästarens döende
Johanna, då hon slog de ’magra, knotiga armarna
om hans hals och viskade: — Kommer du
ihåg, Conrad, den där gången för tio år
sedan! — Men han kunde icke finna det rätta
ordet, och ju mera han sökte efter det, desto
längre bort flydde det från honom. Såsom
ersättning därför tryckte han henne till sitt
bröst. Några ögonblick lät hon tigande
trösten av hans omfamning inverka på sig,
varvid hon åter levde upp en liten smula och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 5 00:24:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free