- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
246

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

redskap åt honom? Martyrminer och
anklagande suckar, blickar, åtbörder, anspelningar
dagarna i ända? Och till sist en gravsten,
varpå stod skrivet med evigt outplånlig skrift:
»Du min egen son, du är min mördare!»
Och hur skulle han möta det? Misshandel
kan man tåla eller uppresa isig emot, gent emot
tilltal kan man försvara sig, men undan
stumma anklagelser finnes ingen räddning.
Han ryste och svart förtvivlan förmörkade
hans själ. — Jag förbannar honom, ropade
det inom honom och hans händer grepo vilt
omkring sig, men slappnade snart och sjönko
kraftlösa till hans sidor. Han visste icke
längre, vad han gjorde eller vad han
företog sig. Men viljan, som drivit honom dit,
drev honom vidare på den utstakade banan,
liksom en maskin följer skenorna.

— Conrad, låt det vara nog, du har gjort
tillräckligt för i dag, ropade hans syster efter
honom, sedan hon av hans smygande gång
förstått hans egentliga avsikt, under det att
förändringen i hans sinnesstämning förblivit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free