- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
253

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Conrads läppar darrade. — Jag liar blivit
stucken, viskade han. Då undslapp henne ett
genomträngande skrik, som kom hela
folkmassan att förskräckt rycka till. Endast
musiken fortsatte att spela.

tian fortfor: — Jag har tappat hjälmen.
Den ligger under valnötsträdet. Den tillhör
Leutolf. Jag kan icke äta nu, jag har icke
längre någon aptit. Yar finns mor? Jag visste
ju ej, att hon var sinnessjuk. Säg henne det.
Far är ett vidunder, ett hjärtlöst, vilt djur,
ja, det är han. Men så hämta då hjälmen,
den är ju icke min, den tillhör Leutolf. Jag
kunde tyvärr icke själv taga upp den.

— Herr Reher, hälsade Cathri gråtfärdig.
Han vände huvudet åt henne, men hans
förvirrade blick irrade över hennes ansikte,
som över ett livlöst, främmande föremål. Och
åter igen undanstött av Anna, gick hön åt
sidan till muren, skamsen, kränkt, sårad.

Under tiden hade en förfärad
människomassa sprungit dit, hland dem även doktorn,
andfådd. — Var? frågade han, under det
att han med trevande händer överfor Conrads

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free