Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skimrade genom skymningen, öppnades allt
jämt på nytt hennes lidandes slussar, så
att tårarna ocli snyftningarna plötsligt
fördubblades. Och ofrivilligt sökte allt jämt
hennes breda, tjocka fingrar ånyo efter Cathris
arm, likt ett stympat djur, som sträcker fram
den stympade lemmen, men ängsligt åter drar
den tillbaka, emedan den erfarit, att det där
ute gör ont.
Neuberskan kom inrusande med viktig min.
— Har ni hört! förkunnade hon andfådd.
De ha än en gång drabbat tillsammans,
wag-gingarna och waldishofarna, bakom
vinplanteringen i Piubisthalerberget. Waldishofarna
måtte gått genom skogen och avskurit vägen
för de andra. De lära ha huserat alldeles
vansinnigt, waldishofarna, icke som
människor utan som vilda djur, i synnerhet
Christian, fanjunkaren. Det är då sannerligen icke
rätt. Waggingarna äro ju ändå människor
även de, om ock kanhända en smula muntra
och’ övermodiga. De äro i alla fall unga.
Vi åtminstone hava aldrig haft något att
beklaga oss över från deras sida, så ofta de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
