Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 HJALMAR SÖDERBERG
Jörgen och Bang, bägge staccatostilens stormän,
bägge »troende» på välsittande frackar och
chateau-viner och över huvud på det höga i livet, beundrades
av Söderberg. Herman Bångs »Tine», detta
mästerstycke av antydande stilkonst, var Söderbergs
förtjusning, och sannerligen med skäl. Jörgen beundrade
han kanske litet för mycket, ehuru det ej kan nekas,
att denne stockholmske boulevardjournalist med sin
blandning av sirlighet och fräckhet var en typ, som
lustigt avstack mot den ovanligt jämnstrukna och
fåtaliga författarbohémen. Den vid denna tid i en
rätt lustig ulster promenerande Hjalmar Söderberg
avbildades i Figaro och skrev någon gång dikter i
denna tidning för »bättre ungherrar».
Tidigt kom emellertid den till det yttre blyge
men snart både ansedde och fruktade kritikern in
bland man vågar säga ännu bättre ungherrar, där
han, trots sin indolens — han föredrog, då han skulle
beställa mat på Hamburger Börs eller i Gropen, att
regelbundet begära böckling och äggröra för att slippa
skära och tugga — genom sitt lustiga, prudentliga
sätt att konstfullt berätta och genom sin redbarhet
skaffade sig en ansedd plats. Bland dessa hans nya
vänner kunna nämnas Oscar Levertin, Verner von
Heidenstam och Per Hallström.
Ar 1895 på hösten utkom hans första roman
»Förvillelser». Jag hade hört den bit för bit i
manuskript och beundrade den livligt. »Hur tror du den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
